Van händer om Ryssland vinner kriget?

Media har länge hyllat den ukrainska armens stridsvilja och att Zelenskijs soldater heroiskt försvarar sitt land mot en övermakt. Men sedan krigets början har Rysslands gränser flyttats längre västerut, trots att en stor del av Västeuropa stöttat Ukraina. I svaga stunder tänker man ibland rent instinktivt: Vad händer om Ryssland trots allt vinner kriget? Hur skulle det påverka Europas framtid?

Trots rubriken hoppas jag att den negativa delen av min artikel inte är profetisk. Genom mina ord vill jag bara försöka vädja till överlåten bön och fördjupa allvaret i våra tankar genom att berätta något om vad vi kan förvänta oss, om inte Ukraina skulle vinna kriget – vilken fasansfullt skrämmande tanke!

Trots mänskliga begränsningar hoppas jag att analysen ändå skärper vårt engagemang för det lidande ukrainska folket, samt för alla dem som mot sin vilja skickats ut till fronten på båda sidor om stridslinjen. Min önskan är att vi genom vårt engagemang och våra förböner kan vara med och påverka händelserna positivt – åtminstone för dem som lider, för våra kristna trossyskon och i våra egna liv.

Jag skulle vilja att var och en av oss på ett allvarligt och ärligt sätt kunde relatera till den skrämmande hotbilden och utmaningarna på vår kontinent. Om vi inte söker Guds ansikte nu och ger Honom möjligheter att uppenbara sig – om vi inte rannsakar och renar oss kan vi stå oförberedda inför en serie av apokalyptisk händelser, som vi tyvärr inte kan utesluta. Likgiltighet kan leda oss nedåt på ett sluttande plan – i en accelererande takt – mot en alltmer okontrollerad kaotisk värld.

Har vi ”tvättat våra kläder i Lammets renande blod”? Kommer vi ihåg att vår Mästare berättade att ”Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken svalna hos de flesta (Matt.24:7,12, Folkbibeln).

Den ryske presidentens plan

Den ryske presidenten och landets regering har inte gjort någon hemlighet av att de satt upp som mål att återupprätta det sovjetiska imperiet och dess tidigare gränser. De äldre bland oss minns att de inkluderade Belarus, Ukraina, Moldavien, Baltikum och de tidigare sovjetrepublikerna i Centralasien och Kaukasus i sitt imperium. Nu är dessa nationers självständighet hotad på längre sikt, speciellt om Ryssland vinner …

Till och med länder, vilka tidigare varit en del av det ryska imperiet, som Polen och Finland, faller inom gränserna för det som nationalistiska slavofiler anser tillhöra Ryssland. Samma källor hävdar att ryssarna i östra Ukraina, Baltikum och Moldavien lever under hot om ett akut folkmord. ”Medborgare under inflytande av västerländska demokratier diskriminerar, förföljer och hatar ryssar”. Därför skyndade sig landets ledning att hjälpa dem – före den antagna västliga attacken, som massmedia i Öst hävdade kunde förhindras genom den ”särskilda ryska militär operationen”.

Den ortodoxa kyrkans teologi för kriget

Enligt den nationalistiska ideologin hotas Rysslands ortodoxa (läs: renläriga) tro även av EU:s och andra västländers socialliberala idéer om könsneutrala äktenskap, aborter och den gröna rörelsens, samt hbtq-ideologins s k galenskaper. Den anser att den ortodoxa kyrkan är den enda garantin och säkerheten för den renläriga religionen, som ännu håller tillbaka framträdandet av yttersta tidens antikrist.

6   Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer.   7   Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen (2 Tess.2:6-7, Folkbibeln).

Ryska kyrkans ledare, patriark Kirill:s teologiska tankar om kriget härrör sig till stor del från tolkningen av dessa bibelverser. Utifrån dem har man skapat de religiösa ramarna för kriget. ”Den ryska kyrkan är den som fortfarande hindrar antikrists framträdande”.

Från Bibeln finner man också motiven till varför hela folket måste vara redo att stödja den allmän mobilisering, Joh.15:13: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.”

Enligt den allmänna ryska opinionen har evangeliskt kristna i både Ryssland och Västeuropa avvikit från den rätta läran – långt bort från sanningen. De har allierat sig med den sekulära fienden USA, EU och Nato. De står förenade vid samma frontlinje. Därför blir ryska baptister, pingstvänner, lutheraner och karismatiker diskriminerade av myndigheterna i Ryssland. Om Ukraina förlorar kriget kan hela den evangeliska rörelse åter hamna i tider av svåra förföljelser, även om de inte skulle stödja den socialliberala politiken. De kristnas situation i de baltiska länderna kan då också förvärras på sikt.

Hur kan en rysk seger påverka närområdet?

Hoten skulle även kunna spilla över på Finland, Sverige och kanske Norge om Ryssland vann kriget. Natos tilltänkta revansch skulle öka nödvändigheten av Rysslands än mer vidgade säkerhets- och buffertzoner – ungefär på samma sätt som Josef Stalin krävde mer land före andra världskrigets utbrott, då han ansåg det nödvändigt att ockupera Karelen för att säkra Leningradregionen. Därför skulle även de baltiska ländernas självständighet bli betydligt mer hotad efter en eventuell ockupation av Ukraina. De politiska ledarna i Estland, Lettland och Litauen har redan insett detta. Makthavarnas bedömning av säkerhetsriskerna i Skandinavien har dock fluktuerat genom historien.

Religionsfriheten i Ukraina har de senaste åren varit ett föredöme för andra europeiska länder, när det gäller lagstiftningen. Evangeliska kyrkor har praktiskt taget haft samma rättigheter som katolska och ortodoxa kyrkor. Efter ockupationen av Donetsk och Luhansk har emellertid religionsfriheten dramatiskt försämrats i östra och södra Ukraina. Över tio bekännande kristna har lidit martyrdöden i de annekterade områdena. Fler än 400 kyrkor och bönehus har bombats sönder, stängts, beslagtagits eller tagits i bruk för andra syften.

Det är helt klart att om Ukraina skulle hamna under ryskt välde, då skulle situationen för evangeliska kyrkor och kristna bli väldigt svår och på många sätt kunna påminna om sovjetperiodens svåra tid. Under året har hundratals kristna förts bort från östra Ukraina till Ryssland. Man har anledning att anta att de tvångsdeportationer av tusentals kristna från Estland, Lettland, Litauen och Ukraina som organiserades åren 1943 och 1945 skulle kunna återupprepas, om makten i Ukraina skulle skifta. Denna möjlighet kan åtminstone inte uteslutas.

… men väckelsen expanderar och sprider sig

Vi bör också beakta att även under de mörkaste åren i Sovjetunionens historia var det väckelse i många av republikerna och människor sökte Guds ansikte. Antalet troende växte på fånglägren i Gulag arkipelagen, i de underjordiska församlingarna och i kyrkor, som kontrollerades av staten. Jag tror att den starka väckelsen som nu drar fram under kriget i Ukraina kommer att fortsätta. Den kommer att nå nya folk och områden, samt beröra tusentals och åter tusentals människor, som ännu inte hört det glada budskapet om Jesus Kristus.

Förföljelser kan inte hindra detta, därför att kristna i östländerna redan tidigare bevisat sin trofasthet, trots lidanden och förföljelser. Det faktum att de är redo att betala priset för sin övertygelse, det kommer att öppna upp och vidga gränserna för Guds rike. De största andliga väckelserna i historien har såtts med de troendes tårar och blod. Denna princip är giltig ännu i våra dagar.

Mottot för de ukrainska troende är fortfarande: ”Den som blir trogen intill döden, kommer att bli frälst och få Livets krona”. Som västerländska kristna skulle vi behöva mer av denna hängivenhet. Är vi redo att ge våra återstående år till Herren och leva på det sätt som Bibeln lär, utan att acceptera synd? Svaret kan bli avgörande för om vi får uppleva andliga framgångar och mer av väckelsetider i våra liv och i vårt hemland.

Rauli Lehtonen

Översättning från finska gjord av Georg Ahonen