Det okända Alaska

Det första som slog mig, när vi landade i Alaska och började köra från Fairbanks till Delta, var att husen i tätorterna inte var byggda vid vägarna som hemma i Sverige och Finland. De ligger en bra bit från allfartsvägarna och skogen skymmer oftast trädgårdar och hus. Även i de centrala delarna av byar och en del mindre städer, såg det ut att vara obebyggt. Man kunde bara se en lång rad brevlådor och några gatuadresser skrivna på gröna skyltar vid huvudgatorna. Detta gav intrycket av att allt var öde och tomt, trots att det kanske bodde 10 000 i samhället. När man besöker folk får man köra in en bit från huvudvägen och förbi skogsremsan innan man når fram till själva bebyggelsen.

Villatomterna är ofta åtskilliga hektar, då marken är billig och människorna helst önskar ett liv långt från andra människor, utan att grannar tittar in genom fönstren eller stör den långsamma vardagslunken i naturens sköte. Hjortar, älg och björnar strövar omkring på de mest oväntade ställen. Människorna pratar nästan bara om jakt och fiske, väder och vind. Ingen verkar ha någon som helst uppfattning om idrottshändelserna ens i de högsta ligorna, vilket gjorde mig väldigt deprimerad. Hur kan folk över huvud taget leva, utan att veta hur det går för Liverpool FC, Minnesota Wilds, eller finnarna i Mercedes Benz’s och Alfa Romeos formelteam?

Redan den första kvällen, när jag medverkade på mötet i Pingstkykan i Wasilla, förstod jag att de olika kyrkorna har väldigt lite kontakt med varandra. Alla lever sitt eget liv och de troende känner inte alltid ens varandra i en stad som Wasilla med 7 831 invånare och väldigt sällan besöker de varandras kyrkor.

Wasilla ligger i Anchoragedistriktet, som är det största i hela Alaska med över 396 000 invånare. När jag frågar dem om Wasillas forne borgmästare Sarah Palin, som var vice-presidentkandidat för John McCain under valen 2008, då får jag ganska otydliga svar … Det tyder på att människorna inte heller verkar vara speciellt intresserade av politik. De kristna verkar dock sympatisera starkt med presidenten Donald Trump, men i övrigt: Hur mycket fisk fick du igår? Har du fångat någon hjort nu under jaktperioden? Har ni sett till den svarta björnen som strövat omkring i området?

Wasilla är också namnet på en av osseternas gudar i Kaukasien och det är inte omöjligt att det finns kopplingar till staden, där jag nu befinner mig. Det får mig att känna mig hemma. De över 4000 meter höga bergstopparna påminner mig om Kaukasiens bergskedjor utanför Vladikavkaz i norra Ossetien och egentligen tycker jag att hela Alaska är en enda mix av Amerika, Sibirien och Kaukasien – hur man nu kan få ihop det … Ni får komma över och se, då förstår ni precis vad jag menar.

Kan det till och med vara så att den ryska perioden före 1867 har lämnat spår efter sig? Många orts-och personnamn kan lätt härledas till den slaviska tiden. Namn som Vassilij, Ivan, Boris, Shishmarev, Kalifonskij, Russian mission och det vi redan nämnt – Wasilla – tyder på att en del av det slaviska finns kvar i atmosfären. Det ”hänger kvar” i väggar och du hör ryskan klinga på gatorna.

När jag får veta att Wasilla har den högsta procenten av slavisk befolkning i hela USA – över en fjärdedel av invånarna kommer från forna Sovjet – då anar jag att den intuitiva känslan jag hade från början kanske varit riktig. Vid ingången till Pingstkyrkan i Wasilla, presenteras jag för pastorn, som kommer från Uzbekistan. Vi inackorderas i ett hem, där lastbilschauffören Nikolaj arbetat i Tashkent och flera av medlemmarna i församlingen kommer från Kirgizistan! Wow, jag har kommit hem!

Ungefär 100 besökare hade anlänt till missionsmötet på tisdagskvällen i en stad med drygt 7000 invånare. Pastor Oleg Büllers släkt hade flyttat(s) till Centralasien redan på Katarina den Storas tid. Trots sina tyska rötter och flera år i pastorstjänst i Tyskland undvek han att fortsätta vårt samtal på tyska. Han hade fått rekommendationer för mitt besök av Adam Bondarjuk, som är grundare av den Slaviska Pingströrelsen i USA och hedersordförande för en rörelse med 100 000 medlemmar.

På 1970-talet flyttade Borndarjuk till Estland, där han berördes starkt av Tallinnväckelsen. Några år senare lyckades han emigrera från Sovjet på grund av sitt judiska ursprung. Då flyttade han till Sacramento i USA, där han förestår en kyrka med över 5000 medlemmar.

I Alaska har den slaviska pingströrelsen sammanlagt 10 församlingar; i Anchorage (1), Delta (4), Fairbanks (1) och i Wasilla (4) med sammanlagt ca 1500 medlemmar. De flesta är en del av pingströrelsen, andra är autonoma och karismatiska församlingar. På onsdagskvällen besökte vi World of Life församlingen, där Yuri Kulakevitsh’s (ledare för Pingstunionens utlandsavdelning) kusin Pjotr Kulakevitsh är pastor. Mötet blev oerhört starkt och omvälvande med starka känslor och profetiska tilltal. Efteråt kändes det som om detta var en av höjdpunkterna på hela resan. Mer om detta nästa gång.

Rauli Lehtonen