Fortsatt stora utmaningar i Sahel-regionen

Mycket av nyhetsrapporteringen från Västafrika är negativ, speciellt när det gäller Sahel-regionen. Att arbeta i Sahel kan ses som ett riskprojekt, i alla fall med svenska mått mätt. Säkerhetsläget, klimatet, analfabetismen och fattigdomen – utsattheten är stor. Samtidigt görs missionsinsatser och det finns möjligheter och öppningar. Alla kan vara med och be.

I skrivande stund har jag nyligen landat i Sverige efter en vecka i Tchad (temperaturskillnaden var femtio grader när jag kom hem). Tchad är ett land som inte så lätt låter sig beskrivas, för det är komplext. Det finns parallella sanningar, två sidor av myntet på det mesta.

Eftersom Tchad har ganska många kristna listas det inte bland de minst nådda länderna, men de allra flesta av de kristna finns längst nere i söder. De kristna tillhör framför allt vissa folkgrupper som t ex Sara-Ngambay, medan Tchad-araber och många andra folk i landet är muslimer. I huvudstaden N’Djamena och nere i söder går det bra med franska, men reser man österut eller norrut dominerar Shuwa-arabiskan. Det finns över 120 lokala språk.

Tchad har många folkgrupper som räknas bland de minst nådda, och många språk som man inte ens börjat att översätta bibeln till. Majoriteten är analfabeter. 27% kan läsa och skriva.

Beroende på var i landet man bor, och framför allt beroende på vilket etnisk grupp man tillhör, så ser förföljelsen olika ut. På en del håll kan församlingarna verka och växa fritt, medan det i andra sammanhang är svårt att hitta troende som vågar evangelisera eller höras tala om Bibeln på radio. Att etablera uppföljningsteam bland de minst nådda folken är därför en ganska stor utmaning.

Var med och lyft Tchad i bön, och speciellt folken shuwa, kanembu, daza och maba.

Marcus Svedman, IBRA, Folk och språk