Ryssland kan splittras – stora förändringar på gång

Eurasiens folk står inför svåra utmaningar, speciellt i Ryssland. Många män från landets minoritetsgrupper har mobiliserats till fronten. Det har ökat missnöjet speciellt i muslimområden, men också bland finsk-ugriska och buddhistiska folkgrupper. I värsta fall kan detta splittra upp Ryssland på lång sikt?

Vi kan hamna i omvälvningar även i vår del av Europa, eftersom vi lever i en tid, då allianser för de bibliska profetiornas slutstrid så sakteliga formas. Det kan vara dags att göra förberedelser också i våra egna liv, så att vi kan vara redo, när Herren Jesus Kristus kommer tillbaka.

I Ryssland finns det sammanlagt 83 unionssubjekt (autonoma republiker, län, distrikt), av vilka 21 räknas som autonoma republiker. De har skapats så att de större minoritetsfolken har sin egen president och sitt egna parlament, för att de etniska minoriteternas intressen i området bättre kunde tillgodoses. Numera bor det 24,5 miljoner invånare i de autonoma republikerna i Ryssland. Den största delen av dem tillhör de turkiska, finsk-ugriska och kaukasiska folkgrupperna.

I samband med Sovjetunionens sammanbrott kom det fram att ju svagare Moskvas politiska strukturer blev, desto starkare blev trycket från republikerna att kunna frigöra sig från den ryska centralmaktens kontroll. Så skedde också, när de baltiska länderna, Centralasiens och Kaukasiens republiker proklamerade självständighet efter perestrojkans genombrott.

Om Rysslands politiska spänningar ökar, då är det stor fara att staten kan splittras upp i flera olika enheter. Då kan man inte utesluta möjligheten, att Sovjetunionens utveckling under åren 1989-1990 upprepas på något sätt – men i annan omfattning.

Minoriteter under tryck

Det finns många minoritetsgrupper i Ryssland, som upplever sig diskriminerade. Situationen för en del folk har blivit så ansträngd att deras vardag skuggas av faran att kunna utrotas som etnisk grupp. De mest förskräckta frågeställarna undrar i vilken grad de glömda minoriteterna och muslimerna kan komma att skaka om de försvagade maktstrukturerna i landet.

I den här situationen borde de kristna be Gud om en speciell ledning med tanke på de oevangeliserade folken – så att budskapet om riket kunde förkunnas för alla folk – till och med för de onådda i Eurasien, som fortfarande väntar på att få höra evangeliet.

När bolsjevikernas revolution kulminerade och Rysslands politiska gränser började tecknas om 1914-1917, då sökte ledaren Vladimir Uljanov – Lenin – stöd från imperiets etniska minoriteter, så att han kunde få tillräcklig uppbackning för sin politik. Han bekräftade då bland annat Finlands och de baltiska ländernas strävan om självständighet, vilken sedan förverkligades genom målmedveten nationell kamp.

Frågan är hur situationen i Ryssland skulle förändras, om landets president plötsligt förlorade sin ställning? Vad skulle hända då? Skulle den nye presidentkandidaten söka efter stöd från muslimer, eller generalguvernörer i de olika sibiriska unionssubjekten?

Om spänningarna tilltar, då kan de i värsta fall leda så långt som till inbördeskrig, där olika maktkoncentrationer som armén, säkerhetspolisen FSB, och/eller parlamentet kunde hamna på motsatta sidor i konflikten. Det är inte heller uteslutet, att en försvagad centralmakt kunde leda till att autonoma republiker och län såg möjligheter till att proklamera självständighet. I så fall kunde Ryssland splittras upp till en kontinent bestående av olika stater, ungefär som Eurasien förändrades i samband med Sovjetunionens sammanbrott.

Enligt etnologen Maqash Tatimov från Kazakstan, kommer tillväxten av den muslimska befolkningen att öka i de forna sovjetrepublikerna, så att vart annat barn föds i en muslimsk familj redan i slutet av 2030-talet. Då skulle deras antal passera den ryska befolkningens storlek i Eurasien. Många politiker frågar sig, vad detta kan komma att innebära för de forna sovjetstaterna framöver.

Rysslands evangeliskt kristna följer skeendena i bakgrunden, men med oro för att situationen i så fall kan komma att försämras för de troende. Få kristna influensers har under Ukrainakriget vågat profilera sig för fredens sak på grund av intuitiv rädsla. Samtidigt som säkerhetsorganen koncentrerar sig på det politiska spelet, har de troende fått en andhämtningspaus. Många avlyssnas dock i hemlighet. Förhör, hot och trakasserier är fortfarande en följetong för en del ledande pastorer. Det är inte troligt att kristna i dagsläget kommer att bli aktiva på spelplanen i fredens processer. Under radarn sker dock mycket intressant och en spännande utveckling sker i det fördolda, utan att massmedia förmedlar det vidare.

Bland minoritetsfolken i Ryssland är det många som söker frälsning och frid med Gud – mitt i svårigheterna och under brinnande krig. Genom bön borde även vi engagera oss i händelserna till stöd för våra syskon och söka påskynda vår Frälsares Jesu Kristi ankomst. Att förstå vikten av detta, vore en prioritet för varje kristen. Glädjebudskapet om att Jesus skall komma tillbaka borde förmedlas för folken, som tappat hoppet – så att ingen skulle gå förlorad!

Rauli Lehtonen

Texten publicerades även i novembernumret 2023 av den finska tidningen Avainmedia.