Färsk rapport från krigets Ukraina, Vesa-Pekka Lanne

Tillsammans med vänner från Polen och Finland genomförde vi en framgångsrik hjälptransport till Ukraina. Vi besökte trossyskon bland annat i Kyiv, Bucha, Poltava, Charkiv och Balaklia, där det varit svåra strider bara ett par dagar före vårt besök.                            

Målet med resan var att personligen kunna förmedla hjälp till ukrainska församlingar. Vi ville även träffa och intervjua pastorer och vanliga kyrkomedlemmar, som levt under rysk ockupation i södra och östra Ukraina. Det viktigaste var kanske ändå att visa dem konkret kärlek, när vi själva fick gästa dem och leva några dagar vid deras sida. Kristi kropp är en enhet. När en lem lider, då lider även de andra lemmarna av smärtan.

På flera platser såg vi väldigt mycket förödelse och något av det hemskaste som krig över huvud taget kan åstadkomma. På bilden nedan finns en sönderbombad lågstadieskola i Charkiv, en av de större skolorna vi sett någonsin tidigare.

Vi besökte även Bucha, Lipin och Borodyanka. Där har dussintals hus bombats sönder, vilket gör dem oanvändbara. Det måste sägas att besöken på dessa orter var så minnesvärd att vi aldrig kommer att kunna glömma de lidande människornas ansikten, eller spåren från det hemska kriget.

Dagen innan delade vi ut bröd på gatorna i Kiev under ett flyganfall. Senare läste jag att FN:s särskilda sändebud deltog samtidigt i ett möte, som hölls i ett av skyddsrummen. Vår resa från Charkiv via Poltava till Kiev samma förmiddag var som att köra före ett åskväder. Just den dagen inträffade explosioner orsakade av missiler på alla de här platserna.

Föregående helg besökte vi även Balaklia, som ligger mindre än 100 km sydost om Charkiv (Den ukrainska armen befriade båda städerna under hösten). Då var vi redan ganska nära frontlinjen. Vägen dit var farlig; bara ett par dagar tidigare hade ryssarna bombat området. Den polska chaufförens kommentar skulle kunna ha ansetts vara aningen ”lustig”: ”Ni måste gå på toaletten nu, därför att vägens sidor är så hårt minerade att inga stopp är tillåtna på vägen”.

Tortyr, förföljelse, martyrer…

Det var skakande att lyssna på pastor Alexander och hans hustru. De berättade om händelserna under ockupationen. Pastorn hade redan kommit i säkerhet i Polen, men tvingades återvända hem och bistå församlingsborna, därför att han kände att det var Guds vilja. Efter att han återvänt meddelade ledaren för de ryska trupperna att ”från och med nu är den rysk-ortodoxa kyrkan (som lyder under Moskva) den enda tillåtna församlingen på orten”.

Pastor Alexander fängslades vid två olika tillfällen. Han blev inte bara misshandlad, utan torterades så svårt, att det kan betraktas som ett mirakel att han över huvud taget överlevde. Han berättade även om en annan pastor och hans son, som ryssarna dödade under tortyr.

Vad gjorde Alexanders hustru Katja under tiden då han var i fångenskap? Hon bad hela tiden till Gud med andra troende systrar. Bönen besvarades och hennes make släpptes.

Det som kanske gjorde det starkaste intrycket på oss var, när pastorn sa att han inte vill bära något hat mot sina förföljare. Han ber för dem och hoppas återse någon av dem och berätta om Jesus för sina förföljare.

Vi gick också på två möten, både i Balaklia och i en närliggande by. Bönehusen var fullpackade med människor. Dussintals icke-troende ville ha förbön efter att mötena avslutats. Den andliga törsten var äkta och kraftfull!

Under de första dagarna av vår resa besökte vi också Poltava. Vid intervjun med pastor Sergej belystes rummet av stearinljus, då nästan hela staden var utan elektricitet. Han berättade om många Guds under. När han parkerat sin bil en dag, träffade en rysk missil cirka fem meter från fordonet, utan att det fick några märken. Bilens omgivning blev dock totalförstörd. Poltava-pastorn berättade även om en gudstjänst, som samlat 200 personer. Tre ryska raketer hade träffat lokalen, men ingen av dem exploderade.

Vi intervjuade även den ledande baptistpastorn i Kiev, som också hette Sergej. Han har arbetat med mission i Ryssland i över 20 år. Deras möteslokal var samma byggnad, där Lenin föddes en gång i tiden! Pastor Sergej berättade att behovet av hjälp var väldigt stort nu. Det var intressant att lyssna på vad han bar på sitt hjärta. Det är områdena i Centralasien. Men just nu gäller det att hjälpa flyktingarna i hans eget land.

Baptistpastorn berättade om flera mirakler, då Gud hjälpt folket i Ukraina. Under krigets första dagar hade ryssarna försökt komma sjövägen till Odessa, men Gud skickade en enorm stormvind som varade i flera dagar så att det inte lyckades. Under tiden hann de ukrainska trupperna förbereda sig för attacken.

Detta inträffade även i området mellan Belarus och Kiev. De ryska fallskärmsjägarna hoppade visserligen från flygplanet, men den starka vinden kastade dem tillbaka till den vitryska sidan. Finland fick erfara liknande mirakler under vinterkriget.

Ryssarna stöder sin president

Pastor Sergej berättade även hur den ryska propagandan har påverkat många pastorer, som arbetar i Ryssland. Först hade vi svårt att tro på det. Därför ville vi ha en bekräftelse från pastor Sergej enskilt om detta. Lögnen har en väldig kraft! Trots allt känner han stor nöd för ryssarna. Bara Guds kärlek kan åstadkomma detta.

Vi fick känna på hur det är att leva utan värme, el och till och med vatten. Vårt schema var mycket tajt. Den enda lediga stunden kom i Kiev under mindre än 1,5 timme, när vi gick till ett köpcentrum. Det enda problemet var att de flesta butikerna inte hade någon elektricitet!

Sista natten i Ukraina var vi i Lityn (från Kiev mot den moldaviska gränsen) hemma hos en troende familj. Det var cirka åtta minusgrader ute och huset saknade värme efter att veden i eldstaden brunnit ut.

Jag har aldrig frusit inomhus som jag frös den natten. Men det var härligt att lyssna på, när familjen (föräldrarna och de åtta barnen) sjöng andliga sånger för oss. Efteråt knäböjde vi (inklusive barnen) och stillade oss i bön, så att var och en bad för personen bredvid sig. Till slut bad vi bönen Fader Vår.

I Charkiv träffade vi barnfamiljer som bodde i källaren till ett våningshus. Deras hem hade förstörts. Vi fick ge barnen presenter. Vilken glädje det var som följde på detta! Det var stort att se hur ukrainska troende kristna tar hand om varandra. Gud vänder alltid det onda till något gott! Vi anser att den här resan resa var ett stort privilegium för hela gruppen.

Vi hoppas att dessa rader får dig att be för dina troende kristna bröder och systrar i Ukraina!

Vesa-Pekka Lanne, Lojo, Finland,

R. Lehtonen, G. Ahonen (översättning)

Resan arrangerades tillsammans med partners från Polen och Martyrernas Röst, Finland.

—————————————————————–

OM DU VILL GE EN GÅVA TILL VÅRT ARBETE I UKRAINA, SÅ KAN DU GÖRA DET TILL Pingstkyrkan Borås, Kungsgatan 58, 503 35 Borås, Sweden, bankgiro 5861-2417, swish 123-092 04 88, eller IBAN: SE20 8000 0803 2500 4002 4234 (om betalning från utlandet). Märk gåvan ”Ukraina”.

Ditt stöd når fram och behövs nu mer än någonsin tidigare. Välsignad fortsättning på det nya året!

Rauli Lehtonen