Kritiskt läge i Ryssland

Under de närmaste veckorna – eller till och med de närmaste dagarna – kan kriget i Europa eskalera in i en helt ny fas. Det kan betyda att västländerna dras in i konflikten på ett sätt, som kommer att påverka medborgare även i Sverige, Finland och Danmark – betydligt mer än tidigare.

I de ryska storstäderna Moskva, Sankt Petersburg och Novosibirsk har vanligt folk levt sin traditionella vardagslunk och egentligen bara mött den ”speciella krigsoperationen” på TV och i viss mån på tidningssidorna. Där har man kunnat läsa hur USA, Nato och EU hotar den ryskspråkiga befolkningen i Donbass med folkmord, samtidigt som man fått se ryska pensionärer gråta i förtvivlan vid förstörda hus och hem.

När presidenten undertecknade beslutet om partiell mobilisering ändrades allt över en natt. Plötsligt berördes hela befolkningen. Alla hade söner, makar, släktingar, som riskerade att inkluderas i skaran, som skulle skickas till fronten. Varför skulle de sändas iväg till Cherson, Charkiv, Zaporizjzja, Luhansk … ? Var inte de en del av Ukraina?

Kristna slutar stödja statens politik

Till och med kristna, som tidigare givit sitt stöd till presidenten har nu börjat vackla i sin syn på politikerna. Presidentens kristna värderingar i fråga om äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, hans motstånd mot aborter, Pride och flummiga genusteorier, samt normaliserade relationer med Israel verkar inte längre rättfärdiga stödet till en regering, som vill skicka ut folket på ett erövringskrig bland släktfolk i närområdet.

Inom loppet av några dagar har över 40 000 ryska medborgare kommit över gränsen till Finland. Ännu fler till Turkiet, Georgien, Azerbajdzjan, Armenien och Serbien. Fler är redan på väg till Sverige. De flesta är unga pojkar, som flyr inkallelseorder. De vill inte skjuta på människor, som talar samma språk. De vill inte bli kanonmat i ett angreppskrig, som strider mot alla de löften och avtal, vilka Ryssland tidigare undertecknat och avgett – i Budapest, New York, Paris …

För kristenheten är hela händelseförloppet tragiskt i dubbel bemärkelse: En absolut majoritet av församlingsmedlemmarna vägrar vapen. Nästan hälften av den evangeliska kyrkans ledare har ukrainska rötter. Dessutom känner protestanterna av misstänksamhet, diskriminering och förföljelse. Många anser dem vara allierade med väst och därmed en del av ”fiendelägret”.

Trots att många av baptist- och pingstledarna länge vägrat uttrycka kritik mot landets ledning i fråga om händelserna i Ukraina, så verkar nu förtroendet börja vackla. När den egna familjens söner berörs. När den egna församlingen blir lidande och en hel nation försätts i oro och skräck, då ser man ingen annan utväg än att försöka bromsa utvecklingen.

I flera delar av landet har man ordnat regionala bönemöten med fasta. Man söker Guds ansikte och vädjar om profetiska tilltal, när det gäller inriktningen av kyrkans verksamhet, men också när det gäller de egna barnens framtid. Hundratals – kanske tusentals troende flyr nu skyndsamt landet – innan landets gränser stängs!

Kyrkan och de kristna är ett av de få bastioner som befolkningen fortfarande litar på. Nu när deras stöd till landets ledning så sakteliga minskar, då kan hela maktkomplexet börja skaka i sina grundvalar. Må Gud vara moder Ryssland nådig!

Mycket kritiskt läge

Sabotaget mot Nordstreams gaslinje i Östersjön, de odemokratiska valen i Östra Ukraina och Putins tal till nationen fredagen den 30/9 kommer troligen att eskalera konflikten i Europa till en helt ny nivå. Finlands president Sauli Niinistö menar att säkerhetshoten i Europa härmed når en helt ny nivå, enligt en artikel i Helsingin Sanomat den 28/9.

Finsk media söker också paralleller med ”skotten i Mainila”, där ryska trupper sköt mot egna soldater innan kriget inleddes 1939 mot Finland. Genom detta rättfärdigade Ryssland sitt angrepp mot Finland. Denna gång vill professorn för Aalto-institutet, Peter Lund och ledaren för Finlands utrikespolitiska institut, Mika Aaltola i Iltasanomat (28/9), insinuera att Ryssland själv kan ha orsakat sabotaget på Nordstreams gaslinje, för att rättfärdiga sina framtida krav om ökad säkerhet för landets intressen i Östersjön, samt söka efter militära fördelar i området. Detta kommer  i så fall dramatiskt att öka spänningen i vårt närområde.

Peter Lund berättar också i Iltasanomat, att när man började bygga Nordstream 1, klargjorde Ryssland väldigt tydligt att eventuella terrorattacker mot gaslinjen kommer man att anse vara attacker på Ryssland som nation. Att Ryssland nu skulle ha förorsakat sabotaget på Nordstream är naturligtvis fortfarande lösa spekulationer. Framtiden får utvisa, om det finns någon substans i antagandena. Skulle så vara fallet, står vi inför mycket utmanande politiska skeenden framöver.

Som kristna tror jag det är av yttersta vikt, att vi förstår allvaret i den tid vi lever i. Vi får be om Herrens nåd över våra nationer. Låt oss be om förnyelse i våra liv och församlingar, så att vi i en eventuell eskalerande kris kan vara redo att tjäna Honom och vinna själar för Guds rike – det är det viktiga.

Bed för Ryssland och Ukraina

Bed också för den lidande kyrkan i Ryssland och Ukraina. Trots kriget och oron för en svår vinter, så fortsätter missionssatsningarna. Under den gångna helgen har ledare för pingströrelsen från Centralasien och Ryssland träffats för att planera gemensamma insatser bland minoritetsfolken i Volgaområdet. De turkbesläktade folken i Ryssland, Centralasien och Kina står också i fokus för dessa insatser. Detta är speciellt viktigt nu, när nyhetsbyrån Mediazonas menar att en oproportionellt hög andel av minoritetsfolken i Ryssland skickas ut till kriget i Ukraina.

Samtidigt som Kina och Ryssland har slutit bilaterala handelsavtal mellan Sinkiangprovinsen, Basjkortistan och Tatarstan, så ber kristna för att de onådda folkgrupperna i de här områdena skall nås av Guds fredsrike. Inget krig, ingen konflikt får stoppa evangeliets segertåg i de obrutna områdena. Detta måste ske innan Jesus kommer tillbaka.  

”Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner” (Matt. 5:9).

Rauli Lehtonen

Om du vill vara med och stödja missionsarbetet bland onådda folkgrupper i Ryssland och Centralasien, kan du skicka din gåvas till Jesus4Eurasia, bankgiro nummer 5861-2417, eller Swisha till 123-0920488. Märk din gåva ”onådda”.