Ryssland skickar minoriteter till fronten

Den oberoende ryska nyhetsbyrån Mediazonas litauiska avdelning har samlat in namn och personuppgifter på över 5 100 soldater i den ryska armén, som har dött under kriget i Ukraina. En oväntat stor del av de avlidna tillhör minoritetsbefolkningen i Ryssland. Detta kan mycket väl komma att förorsaka inrikespolitiska spänningar i landet framöver.

Det är inte bara Wagners ökända legosoldater från fjärran länder, som krigar för den ryska krigsmakten i östra och södra Ukraina. En färsk rapport från Mediazona ger vid handen att en procentuellt sett ovanligt stor del av de avlidna vid fronten tillhör minoritetsfolken i Ryssland. Elaka tungor vill hävda att de för samhället besvärande grupperna sänds ut på de mest riskfyllda uppdragen och att detta sedan leder till att extremt många soldater med kaukasisk, turkisk och finsk-ugrisk bakgrund får betala med priset av sina liv.

Dödstalen egentligen större

Enligt flera ukrainska källor kan antalet döda i den ryska armén, sedan krigsutbrottet i slutet av februari, egentligen vara fler än 50 000.  I Mediazonas betydligt lägre siffra har man emellertid bara räknat in de personer, som man kunna registrera via sociala medier, lokala myndigheter och rysk media. Därför är den litauiska avdelningens siffor om namn, etnicitet och ålder mycket tillförlitliga. Man menar dock inte att siffran på 5 100 skulle utgöra alla döda i kriget, utan den anger de fall man kunnat identifiera med namn och säkerställa deras död till (nästan) 100 procent.

I början av kriget fanns det en uppfattning bland många muslimer från de södra delarna av Rysslands autonoma republiker som Adygien, Dagestan, Ingusjien, Kabardino-Balkarien, Karatjajen-Tjerkessien, Nordossetien och Tjetjenien, att kriget mot det kristna Ukraina var ett heligt krig – ett jihad. Därför anslöt sig även många frivilliga till de ryska trupperna i mars-april.

För ett par månader sedan gjorde dock den ukrainske storimamen och ledaren för muslimerna ett uttalande, där han bekräftade att ryssarnas angreppskrig inte kunde ses som ett heligt krig. Dessutom gav en klar majoritet av krimtatarerna sitt stöd till Ukraina redan 2014 – och de är muslimer. Deras antipatier för det ryska angreppet spred sig sedan vidare till många i Tatarstans autonoma republik i centrala Ryssland, vilket också påverkat basjkirer och tjuvasjer, som är närbesläktade med turkarna. Många följer också Turkiets politiska markeringar väldigt noggrant i frågor som berör Ukraina.

Tatarernas stöd bekräftas också av Zair Smedljajevs och Abdureshyt Dzjepparovs engagemang. De har länge engagerat sig i den krimtatarska rörelsen på den ukrainska sidan samtidigt som de fått utstå trakasserier från ryskt håll och blivit åtalade med fabricerade bevis, enligt Anders Österberg (S) på Svenska Riksdagens hemsida. Dzjepparovs son och brorson har blivit bortförda och ingen seriös utredning har undersökt vad som hänt med dem.

Mycket talar för att Mediazonas uppgifter kan komma att spridas även i Ryssland om de extremt höga antalet soldater från minoritetsfolken, som tvingats ut i kriget mot Ukraina. Detta kan i förlängningen skapa ännu större irritation och leda till politisk turbulens i flera av landets 30 autonoma republiker och distrikt. Enligt folkräkningen 2010 är de icke-ryska folkens andel i landet 27,1 miljoner invånare. Över 13 miljoner av dem har turkbesläktade rötter.

Profetior om kriget

Redan under pandemin spreds många profetior i de slaviska församlingarna i Ryssland, Ukraina och U.S.A. Flera budskap hade ovanligt dramatiska kopplingar till kriget som började den 24/2. Fadern till en av pastorerna i Mariupol hade redan före sin död profeterat om att Ryssland skulle starta krig mot Ukraina.

Vid tiden för profetian var det ingen, som trodde på innehållet – budskapet var ju fullständigt osannolikt. Därför kritiserades han och tystades ned. Det som var kanske ännu svårare att tro på, var den senare delen av profetian, som innehöll en förutsägelse om att Kina efter de här händelserna skulle angripa Ryssland … och …

Det har även framburits andliga budskap, som menar att relationerna mellan Turkiet (en del av forna Östrom), Iran och Ryssland kommer att utkristallisera sig till en vänskap och leda till ett slutgiltigt crescendo, som profeterna i de heliga skrifterna skriver om. Vågorna av eskatologiska diskussioner går idag höga i världens olika slaviska församlingar. Med Nya testamentets evangelier, Johannes Uppenbarelse, Daniels och Hesekiels bok i ena handen försöker man orientera sig i det som nu händer i Europa och Eurasien.

Oron för skräckscenariet förstärks också av den lobbyverksamhet, som nu pågår från västmakternas sida för att Ukraina skall acceptera och godkänna nya, toleranta lagar om sexuella minoriteter, könsneutrala äktenskap, aborter, familjerelationer etc. i ”demokratins sanna anda” och att detta skulle villkora ett eventuellt fortsatt stöd från väst! Namninsamlingar lär redan pågå för att tvinga Ukrainas parlament att välja en socialliberal väg och tvinga kristna, judar och muslimer, som hittills haft en enad front, att böja sig för överheten.

Detta kan naturligtvis göra Ryssland ännu mer negativa till händelseutvecklingen i grannlandet.

”Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:27-28).

Rauli Lehtonen