De sista två åren har resandet dramatiskt minskat – åtminstone i Europa. Osynliga murar har byggts upp mellan länder. Regelverk försvårar gränspassager och missionen blir lidande av detta. Frågan är hur det kommer att gå med de onådda folken? Vad händer med kristna som förföljs på grund av sin tro?
Det är intressant att missionen alltid har kostat någonting. Att vinna en själ för Kristus har i regel ett pris. För oss troende betyder det att vi behöver gå över en gräns, när vi förkunnar evangelium. Det kostar att sprida Gudsriket! Jesus var beredd att betala med sitt liv för att vinna världen. Hur mycket är du och jag beredda att offra idag för detta?
Under pandemin höll jag en predikan i Pingstkyrkan i Borås om en student som bestämde sig för att flytta från nordvästra Mongoliet till Sibirien för att kunna bli missionär. Jag berättade då även om broder Eivazov, som tvingades fly från Azerbajdzjan till Georgien för att rädda sitt liv och samtidigt kunna så ett frö till väckelse i sitt nya hemland. Båda dessa trosfränder ägde faktiskt en traktor, som blev och var en avgörande faktor i deras liv …
För 20 år sedan dog en Gudsman
I Pingstkyrkan i Borås, där jag döptes för ca 50 år sedan, fick jag också minnas hur jag lärde känna Endel Rang från Tapa i Estland – för 40 år sedan. Han blev inte bara ett av mina största föredömen, utan en Gudsman som förändrade historien för några av de mest glömda folkgrupperna i Ryska Fjärran Östern.
Mina vänner Åke och Lise Wallman från Vagnhärad i Södermanland har berättat om resor de fått göra tillsammans med denne pastor, bland annat i Baltikum, Sibirien, Centralasien, Kanada och USA. Pastor Rang gick upp varje morgon före klockan fem för att bedja, minst ett par timmar. Tisdagar var hans speciella böne- och fastedag, då han sökte Gud. Kära vänner förlåt min fråga, men hur tidigt går vi upp om morgnarna för att bedja och läsa Bibeln?
Endel Rang hade en dröm om att fly från Sovjetunionen till Sverige, men blev tillfångatagen vid ryska gränsen. Efter 7-8 år på fångläger i sibiriska Kolyma och förvisning i Centralasien återvände han hem till Estland för att efter några år frivilligt återvända till Fjärran Östern och Sibirien – bara för att evenker, jakuter, tjuktjer, korjaker och jukagirer skulle få höra evangeliet om Jesus Kristus. Några av de här folken fick höra evangeliet för första gången genom honom. En del av dem på kolchosen, där pastor Rang sade sig ha arbetat som traktorförare under sin förvisning i Kazakstan.
Åke och Lise Wallman berättar nu – 20 år efter att pastor Rang flyttade till himlen – hur hans exempel inspirerat dem att offra sina liv till tjänst för Herren. Hans exempel har hjälpt dem att gå över gränser – in i det okända. De ångrar inte att de betalat ett pris för att följa Jesus till den andra sidan och länderna i öst. De ville att de onådda skulle få höra det glada budskapet om Jesus och få frid med Gud.
Brottas du med Gud utan att veta … ?
För ca 4000 år sedan bestämde sig Jakob för att återvända till sitt utlovade land. Han ville också emigrera och gå över gränsen, men en okänd man stoppade honom vid Jabboks vadställe. Först trodde han att det var en fiende. När det gick upp för honom att det var Guds sändebud, då bad han om nåd och välsignelse (1. Mos. 32: 22-32).
Vem brottas du med i din nöd? Är du beredd att återvända till din ursprungliga kallelse – gå över gränsen – och betala ett pris för att sprida Gudsriket? Vill du ge en del av ditt liv för att bistå dem som stapplar till avrättningsplatsen?
Nedan får du en möjlighet att lyssna till predikan från Pingstkyrkan i Borås, om gudstjänarna och traktorerna – i repris. Den påminner oss om att mission är att gå över gränser och ofta till en kostnad av ett liv. Vi påminns även om att vi ibland brottas med Gud, utan att veta om det! Predikan börjar vid 20:03 och slutar vid 40:45. Den är på sammanlagt 20 minuter.
Rauli Lehtonen
Swedish
Roland Nelsson
Hej min bror Rauli!
Jag läser vad du skriver! Att spränga gränser – eller gå över gränsen – är spännande! Du har många erfarenheter av det – också jag till en del.
När man nått min ålder spränger man inga nationella gränser längre. Det som kan vara intressant och ibland Gudainspirerat är att störa nätverk som till synes vara onyttiga. Alltså nätverk som hindrar frihet i närhet. Det har väl många av oss varit med om. Det kan kosta på.
Brodersvärme
Roland
Rauli Lehtonen
Tack Roland.
Jag tror du har mer erfarenhet av att gå över gränser än någon annan av oss. Intressant att du lyfter fram det som kanske är viktigast av allt – och som jag nog missade i min text och predikan:
Vi har gränser, som ej är av geografisk natur, vilka vi behöver korsa nästan dagligen. Ibland krävs trossteg för att inta (andliga) områden, som besatts av ondskans makter. De gränser har vi runtomkring oss, i vår närhet – varje dag. Må Herren ge oss frimodighet och vishet att gå i rätt riktning vid rätt tidpunkt.
Roland Nelsson
Tack Rauli! Dina inledande rader om att gå över gränser, förde mina tankar rakt in till ett spindelnät!!
Det var så här, att när jag vid ett tillfälle gick ut ur den inglasade altanen kolliderade jag i dörren med ett nätverk och förstörde det, naturligtvis.
Jag såg upp mot hörnet på högersidan och anade att spindeln satt spanande i vinkeln däruppe.
Först blev jag irriterad, men när jag förstått att jag förstört spindelns dagsverke, bad jag honom (?) om ursäkt.
Han förlät mig och sa att han gör ett nytt på någon timma.
Jag ’spann’ vidare på händelsen i nästa möte jag hade . och har repeterat det i ett antal möten därefter!
Genom livet har jag självklart förstört många nät som idoga spindlar har vävt utan att det har kostat någonting.
Men när man kolliderar med nätverk som vävts av mänskliga arkitekter på teologisk grund som spårat ur till dogmer, då blir det lite mera allvar i händelsen, så att säga.
Ja, ungefär då där…!