Är Baltikums frihet på väg att lida mot sitt slut?

I slutet av augusti fick vi del av dramatiska nyheter från Kabul. Samtidigt firade Baltikums länder 30-årsjubiléet av sin självständighet, som följde på Sovjets sammanbrott. Oron sprider sig nu i Ukraina, Estland, Lettland och Litauen för att USA kan komma att svika sina löften även där – ungefär på samma sätt, som man gjorde i Afghanistan.

Själv fick jag och min fru tillbringa dagarna för jubiléet i Baltikum och Ukraina. Osäkerheten i vårt tidigare så trygga Europa sprider sig nu som en följd av att Kina och Ryssland flyttar fram sina positioner på bekostnad av USA:s förändrade politik i Centralasien. Passiviteten har också tagit sig uttryck i påtvingade flyktingströmmar via Belarus, Ryssland och Stan-länderna. Alla frågar sig: Vad kommer att hända här näst?

Litauen leddes av tonsättaren och musikern Vytautas Landsbergis, då landet med stor frimodighet tog upp frihetskampen i slutet av 1980-talet och proklamerade självständighet den 11 mars 1990. Denna bekräftades sedan för 30 år sedan av Sovjetunionen, den 6 september 1991.

Den sjungande revolutionen blev vid den tiden ett begrepp, då över en miljon balter sjöng och bildade en levande kedja av levande människor genom hela Baltikum. Hundratusentals människor samlades för att sjunga om frihetens gryning, inte minst i Estland och Lettland. Det var vid tiden då de sovjetiska pansarvagnarna körde in i Vilnius och över gränserna till de baltiska länderna. I augusti 1991 utropades även Estlands (20/8) och Lettlands (21/8) självständighet.

Klicka på bilden nedan, så kan du följa en jubileumskonsert, som hölls på sångarfälten i Tallinn, där bland annat den kristne rockstjärnan Tönis Mägis sång Koit (Gryning) sjöngs av hundratusentals människor. Sången blev en frihetens röst redan, när den framfördes första gången för ännu större folkmassor, flera år tidigare.

”Tiden har kommit att sträcka på ryggen

och kasta slaveriets alla band.

Allt det skapade och levande

måste åter få födas på nytt …”

Den politiska oron i Litauen sprider sig

De senaste månaderna har det politiska trycket från Belarus, Ryssland och Kina ökat dramatiskt mot Litauen. Samtidigt som Belarus kanaliserar flyktingströmmar över gränsen till Baltikum har även relationerna mellan Litauen och Kina blivit inflammerade. Detta sedan Litauen givit tillstånd att öppna en taiwanesisk beskickning i Vilnius samtidigt som landet öppnat ett litauiskt representationskontor i Taiwan.

Utifrån litauernas övertygelse är det av yttersta vikt att föra en demokratisk kamp mot diktaturer, samt kämpa för både diskriminerade människors och mindre staters rättigheter. Detta har också varit orsaken till att man stött den demokratiska kampen i Belarus. Man har givit politisk asyl till politiska oppositionsledare från grannländerna och även stått upp för dem som förföljs och förtrycks.

Det är säkert ingen tillfällighet att huvudarkitekten för den litauiska utrikespolitiken nu är Gabrielius Landsbergis, barnbarn till Vytautas Landsbergis. Det var han som ledde motståndsrörelsen och kampen mot Sovjetunionen vid imperiets sammanbrott 30 år tidigare. Detta har nu firats, inte bara i Baltikum utan även med pompa och ståt i Ukraina.

Vid våra besök i Ukraina och i Baltikum har vi märkt hur oron för den politiska utvecklingen tilltagit – inte minst bland kristna och i de evangeliska församlingarna. Allt oftare kommer ordet Gud på människornas läppar. Man sätter allt sitt hopp till honom och förlitar sig på att Han skall beskydda och välsigna fosterlandet mot yttre hot och fiender.

Den 24 augusti hölls en högtidlig ceremoni för 30 års självständighet även utanför Sofiakatedralen i Kiev, där alla de religiösa ledarna träffade presidenten Volodymyr Zelenskyj och hans fru. De bad och välsignade dem. Man bad om Guds beskydd och välsignelse över Ukraina. Pingstledaren Michail Panotjko var med och ledde förbönen.

Ungefär samtidigt samlades tiotusentals människor till en stor självständighetshögtid på sångarfälten i Tallinn i Estland med tal, musik och sång. Hela landets politiska och kulturella elit var närvarande. Landets kanske mest kända rockmusiker, gitarrist, kompositör och skådespelare Tönis Mägi, som hade varit en viktig gestalt redan under den sjungande revolutionen, medverkade med sin sång ”Looja hoia Maarjamaad” (Gud bevare Marias land/Estland). Direkt efter framträdandet överraskade han hela publiken med ett spontant tal, som många kristna menade var en profetia inspirerad av den Helige Ande:

• Gud säger tydligt: ”Lyssna, mitt folk, lyssna mitt folk” säger Gud nu tydligt.
• ”Jag varnar er, jag varnar er, ta ert förnuft till fånga! Om ni gör det, så tar jag hand om er och beskyddar det här lilla landet. Detta, samma land. Detta, samma Estland. Gör bättring!”

Du kan se och lyssna på både sången och talet från länken nedan.

Under den sjungande revolutionen sjöng Tönis Mägi samma sång, sommaren 1991. Då kämpade landet ännu för sin frihet. Över 500 000 människor var då samlade till sångarfälten i den estniska huvudstaden. Många höll levande ljus i sina händer. Man sjöng och bad med tårar rinnande längsmed kinderna: Gud bevare Maarjamaad / Gud bevare Estland! Förlåt oss våra skulder …

Nu har Gud bevarat Estland, Lettland. Litauen och Ukraina som självständiga stater i 30 års tid. Om människorna gör bättring och ber Gud om välsignelse och beskydd, då kan ingen diktatur eller makt besegra, förinta, eller underkuva dess folk. Vilken nåd att få ödmjuka sig inför den levande Guden och underordna sig Hans vilja.

Rauli Lehtonen