Navalnyj kan bli ett problem för fler än Putin

Nästan hela dagen har jag tittat på nyhetsbyrån AP´s direktsändningar från Pusjkintorget, vid Moskvas huvudgata Tverskaja. Tiotusentals människor hade samlats för att kräva oppositionspolitikern Alexej Navalnyjs frigivning.

Liknande demonstrationer pågick den 23/1 2021 även i många andra städer i Ryssland. Kommer en våg av politiska oroligheter nu att sprida sig och utvecklas till händelser, som liknar demonstrationerna i Belarus? Troligen inte, men ingen vet med säkerhet.

Det gjorde ont inombords, när man såg hur hundratals ungdomar misshandlades med batonger. Hjälmförsedda OMON-trupper, beväpnade poliser, anti-terrorstyrkor släpade demonstranter längsmed marken till väntande bussar. Mörka bilar åkte skytteltrafik till häktena i Moskva. Allt detta hände bara ett par kvarter från hotellet, där jag tillsammans med en vän hade inkvarterat ett 30-tal pingstpastorer på vår pastorsresa till Ryssland strax efter glasnosts genombrott. Kontrasten mellan vårt fredliga besök och slagen, våldet, misshandeln ekar fortfarande sin dissonans i min själs inre skrymslen.

I bakgrundsljuden till tumulten kunde man särskilja en återkommande, inspelad snutt, där en myndighetsröst påminde medborgarna om att ”vi är måna om allas er säkerhet. Skingra er, vi vill er alla väl …” Denna skränande röst från högtalarna tecknade konturerna till gråt från en flicka, som just knuffats till marken av tuffa poliser. En äldre pensionerad kvinna med röd basker försökte övertala polisen att inte våldföra sig på henne.

Navalnyjs lidanden – demonstrationer i Sverige

Man undrar ju lite försiktigt varför (och hur?) Ryska säkerhetspolisen FSB försökt förgifta en av sina medborgare genom att smygvägen lägga det ökända giftet novitjok i hans kalsonger (enligt Navalnyjs egen rapport). Under en flygresa från Tomsk till Moskva börjar han må så illa att planet tvingas nödlanda i Omsk. Troligen räddar detta Navalnyjs liv, sedan hans fru skyndsamt även lyckats ordna en iltransport med specialflyg till Berlin i Tyskland. Där tillfrisknar så småningom Alexej Navalnyj, efter heroiska insatser av tysk sjukvård.

När Navalnyj sedan återvänder till sitt hemland Ryssland, fängslas han direkt vid ankomsten till flygplatsen Sjeremetjevo.  Idag frihetsberövades hans fru Julia Navalnaja (som dock frisläpptes senare) för att hon ville visa sin solidaritet med maken som arresterats – ungefär som Svetlana Tichanovskaja hade gjort i Belarus, när hennes man dömts till fängelse.

Jag förvånas av att bara ett 70-tal anslutit sig till en liten demonstration utanför ryska ambassaden i Stockholm, lördagen den 23/1. En grupp unga med rysk härkomst hade kommit för att visa solidaritet med de över 3500 fredliga demonstranter, som arresterats, misshandlats och förnedrats för demokratins skull i olika delar av Ryssland. Varför fanns det inte fler som ville stå upp för yttrandefriheten? Varför bryr sig så få om människors lidanden i öst?

Den 8 juni 2020 rapporterade SVT om hur en BLM-demonstration i Göteborg urartade med tusentals demonstranter (under pandemin), samt stenkastning och vandaliserade polisbilar som följd. Man ville visa sitt stöd för minoriteterna i USA – för dem som diskriminerades 8000 kilometer från Sverige. Men vem bryr sig om Ryssland och dess minoriteter? Är det så att Belorussian Lives Matter i Minsk? Spelar frihetskämpande ungdomars liv någon roll i Moskva – ett par timmars flygresa från Arlanda? Eller är det helt enkelt för nära oss? Jag vet inte – jag vill bara ställa en försiktig fråga: Vem bryr sig om minoriteterna i Ryssland?

Kamp för minoriteter

Det har varit beaktansvärt att följa den ryske presidenten Vladimir Putin i sina bemödanden att bistå den ryska minoriteten i olika delar av världen. Av de 25 miljoner ryssar, som bor utanför landets gränser, har han speciellt oroat sig för den ryska ”minoriteten” på Krim, men även de ryska immigranternas förhållanden i Östra Ukraina, Moldova, Baltikum, Kazakstan och Finland har bekymrat honom. Samtidigt kämpar många minoriteter i Ryssland för sin överlevnad och några står inför hotet att utrotas under vår livstid.

Redan under sovjetperioden fanns det officiellt 127 olika folkgrupper i landet, av vilka 21 idag har egna delrepubliker med egna parlament och egen president. 27 av de officiella folkgrupperna i Ryssland har emellertid minskat i antal till färre än 5000 invånare. Idag kämpar de för sitt fortbestånd som nationer. Det är viktigt att den ryska regeringen och president Putin inte glömmer bort alla de etniska minoriteter, vars intressen han har satts att företräda, även i Ryssland. Han lär ju enligt den estniska tidningen Öhtuleht själv ha sina rötter i ett av dessa folkgruppers områden utanför Sankt Petersburg – nämligen vepsernas.

Ryssarna är idag i minoritet ”i sitt eget land” i delrepubliker som Mari El (47%), Tatarstan (40%), Basjkortistan (36%), Kabardino-Balkarien (35%), Nordossetien (35%), Kalmuckien (33%), Tjuvasjien (27%), Tuva (20%), Dagestan (6%) och Tjetjenien (5%). Många frågar sig nu vad som kommer att hända, när urinvånarna i Volgaområdet, Kaukasien och Sibirien inspireras av Krim-ryssarnas folkomröstningar. Vad händer om de turkrelaterade tatarerna, basjkirerna och tjuvasjerna vill bryta sig ur Ryssland? Hur kommer Kreml att hantera frågan, när muslimska dagestaner, tjetjener, osseter och kabardiner kräver självständighet? Ingen vet med säkerhet, men man kan ju undra …

Samhällen dör ut, muslimer blir majoritet

Redan idag finns det 25 miljoner muslimer i Ryssland. Enligt den kazakiske etnologen Tatimov, kommer de muslimska folkens antal att passera ryssarnas inom 25 års tid i forna Sovjetunionen och därmed överstiga antalet 130 miljoner. Det betyder att islams roll kommer att öka, samtidigt som de politiska spänningarna kommer att tillta, om ledningen inte tar hänsyn till den etniska faktorn i samhället.

Östeuropeisk media har reagerat starkt på Rysslands vidgande av imperiets gränser. Äldre har reagerat med rädsla, då man minns tillbaka på 1940-talets snabbt iscensatta omröstningar i Baltikum för införlivande i imperiet. Ryssland areal är 38 gånger större än Sveriges. Det består av 158 000 orter och samhällen av vilka 29 000 inte längre är bebodda, på grund av urbaniseringen och för att man för länge sedan misslyckats med att tillgodose invånarnas behov på dessa orter. Enligt den kända ryska sociologen Natalja Zubarevitj borde Ryssland prioritera utvecklingen i hemlandets perifera områden, där människor riskerar att slås ut. Varför inte ersätta de imperialistiska erövringarna med lite mer möda för det egna folket på landsbygden?

Vad skulle Navalnyj vilja genomföra?

Efter att ha varit aktiv i det demokratiska partiet Jabloko (Äpplet) under Grigorij Javlinskijs ledning, blev Alexej Navalnyj aktiv politiker i partiets Moskvadistrikt efter sekelskiftet. 2007 uteslöts han emellertid från partiet på grund av sitt samröre med nationalistiska grupper, som bland annat kämpat målmedvetet mot illegal immigration till Ryssland. Enligt Wikipedia har han också gett stöd till organisationen ”Det räcker med att mata Kaukasien”.

Det som ytterligare förstärkt oron för Navalnyjs politiska synsätt bland många kristna ledare i Ryssland, Ukraina och Belarus är att han deltagit i manifestationer och årliga parader som uttryckt stöd för könsneutrala äktenskap (till skillnad från Putin) och för den nationalistiska rörelsen ”Ryssland åt ryssarna”. Han markerade också tydligt stöd för Ryssland under kriget i Georgien 2008. Det gick så långt att han enligt Wikipedia till och med menade att georgier borde deporteras från Ryssland. Ukrainsk media har hävdat att han också stött pro-ryska grupper i Moldova och sagt att Krimhalvön skall tillhöra Ryssland.

Det som gjort Alexej Navlanyj omåttligt populär, speciellt bland ungdomar, är hans förmåga att hantera sociala medier. Han har också varit en förkämpe mot korruption och valfusk till skillnad från Putin, som lite skämtsamt lär ha sagt att det viktiga vid val inte är vem som får flest röster, utan vem som räknar rösterna! Navalnyj har gjort flera uttalanden om både valfusk och hur personer från Putins team har tillskansat sig stora förmögenheter på bekostnad av den ryska staten.

Navalnyj kallar partiet Enade Ryssland för tjuvarnas och bedragarnas parti. Denna kritik har spritts via media över hela världen, vilket gjort honom mycket känd. Den amerikanska veckotidningen Times utnämnde honom för tio år sedan till en av världens 100 mest inflytelserika personer. Framtiden får dock utvisa, om han så småningom får en permanent flytt från den ryska huvudstaden till de lite mer kyliga trakterna i Sibirien. Allt tyder på att den ryske presidenten kommer att vilja ha ett ord med i laget angående beslutet i denna delikata fråga.

Samtidigt som vi uppmärksammar händelserna i öst, bör vi bedja för hela den ryska nationen. Folket kämpar med pandemin och inre slitningar mellan olika etniska grupper. Politiska fraktioner håller på att slita sönder samhället, där väldigt få ungdomar idag ger sitt helhjärtade stöd till landets regering – till skillnad från dem som växt upp under sovjetperioden.

Rauli Lehtonen