Alltid när jag hör ordet Världspingstkonferens, då tänker jag på farfars gamla Tandbergradio. Klockan var tio på kvällen – finsk tid – och nyhetsuppläsaren berättade om att Världspingstkonferensen hade inletts i Helsingfors. Året var 1964. Senare samma år skulle Finland slå Sverige i friidrott för sista gången på länge. Detta innan den finska storhetstiden började 1968.

Under inledningsmötet här i Calgary, Kanada tänkte jag också på den svenska konferensgeneralen PeO Larsson, som höll ihop alla trådarna på ett briljant sätt under Världspingstkonferensen i Stockholm 2016. Det var så att man började längta efter honom, när man var på väg till ”sin egen workshop” och man inte hade hittat information om var den skulle hållas.

Efter 15 minuters letande och med hjälp av Pelle Hörnmark lyckades vi hitta lokalen för seminariet. Vi oroade oss nog lite över hur deltagarna skulle hitta dit, om nu inte ens föreläsarna lyckades riktigt. Ännu värre blev det när jag i stressen sprang förbi en orolig Ulrik Josefsson, som också skulle tala på en workshop. Han var inte alls röd om kinderna – snarare kritvit av oro i ansiktet. Skulle det komma någon över huvud taget och lyssna på hans seminarium om Anden och sanningen? Herr Hörnmark, som skulle leda seminariet om religionsfrihet, verkade dock lugn som alltid. Det ordnar sig nog till slut i alla fall …

Senare visade det sig att min och Ulriks oro varit obefogad – gott om folk. Niclas Lindgren satt med nöjt ansikte bland publiken, vilket säkert gjorde att Ulrik kände sig som hemma. Det var inte riktigt lika många, som var på Pelles seminarium den första dagen. På torsdagen när min tur kom, så verkade folk redan ha hitta platsen mycket bättre. Publiken dubblades och intresset verkade vara på topp.

Enligt uppgift från konferensledningen var det ungefär 5000 delegater på konferensen, fast flera hundra afrikaner inte kunnat komma med på grund av svårigheter med visum och tillstånd. Utställningsplatsen, konferenslokalen och närheten till staden centrum var väldigt praktisk och bra. Även atmosfären och enheten – trots språksvårigheter – kändes uppmuntrande. Speciellt tisdagskvällen möte, där den nuvarande pingstledaren Prince Guneratman från Malaysia med sin mjuka framtoning skapade en atmosfär av öppenhet. Han stärkte även tron på ”Spirit now”, som var temat för konferensen. Budskapet blev gripbart och uppmuntrande.

William Wilson, som senare valdes till ny ledare för Pentecostal World Fellowship, höll ett fantastiskt inspirerande tal som avslutning på kvällen. Han talade trosvisst om den nya fjärde vågen av Andens utgjutelse, om unga ledare som behöver stiga fram och skapa ett paradigmskifte, där Den Helige Ande kommer att ges utrymme för nya banbrytande nedslag.

Det var så att man ville bli missionär igen, på nytt, en andra gång. Pastor Wilson presenterade också statistik, som visade att antalet pingstvänner i världen kommer att växa till 115,2 miljoner fram till år 2020. Karismatikernas antal kommer då att vara 281,9 miljoner, oberoende karismatikerna 312,7 miljoner. Tänk att vi får vara en del av den här väckelsen.

Från den svenska delegationen medverkade även Daniel Alm, som talade om missionsarbetet i västerländsk kontext. Arto Hämäläinen från Finland ledde seminarierna om Mission bortom 2020. Man kunde inte undvika att känna stolthet över de fantastiska ledarna, som den Nordiska pingstväckelsen begåvats med. Man kunde nästan gå omkring och småmysa med finska och svenska flaggan på rockuppslaget … och … hm … sedan valdes ju Pelle Hörnmark in i ledningen för Pentecostal World Fellowship, som ende europé. Min önskan är att Herren välsignar honom i den viktiga uppgiften. Han verkar oerhört populär både bland afrikaner och amerikaner och så bland européer förstås.

Torsdagen blev sista dagen för mig i Calgary. Den blev minnesvärd på grund av möjligheten jag fick att tala över de kristnas situation i Kina, Eurasien och Nordkorea. World Assemblies of God Fellowships (WAGF`s) missionsledare Brad Walz inbjöd till lunch för samtal och planering av insatser bland förföljda och onådda folk i Eurasien. Jag kände en stor tacksamhet för de nya perspektiven som öppnades. Vi hoppas kunna ta gemensamma steg framåt, när det gäller insatserna i den delen av världen, som jag känner att Gud har lagt på mitt hjärta. Man kanske ändå kan bli en riktig missionär – ytterligare en gång?

Rauli Lehtonen

En omtyckt föreläsare på Världspingstkonferensen, Ulrik Josefsson.
Utställningshallen i Calgary.
Konferenshallen rymde över 4000 människor.
Missionsledaren för Japans pingströrelse, som bjudit mig till Pingströrelsens missionskonferens i Asien för att berätta om förföljda kristna i Kina och Eurasien.
Katainen och Yrjölä från Helsingfors samt Lehtonen från Upplands Väsby och Pelle Hörnmark från Växjö åt ofta intressanta amerikanska frukostar tillsammans.
Lehtonen, missionsledaren Brad Walz (för WAGF, USA) och missionsledaren Mykola Sinyuk (för Ukraina) försöker se viktiga ut.
Talarna på Pelle Hörnmarks seminarium kom från Kanada, Afrika, Sverige och Schweiz. Tyvärr är finskan för svår även för kanadensiska organisatörer – har ej ändrat namn.
Visningar: 134